Fall in love or fall in hate,Get inspired or be depressed.
Ace a test or flunk a class
Make babies or make art
Speak the truth or lie and cheat
Dance on tables or sit in the corner
Life i s divine chaos. Embrace it.Forgive your self. Breathe.
And enjoy the ride....
Hade en fantastisk helg med båda barnen hemma & både jag & Svante var lediga, så skönt.
Lördagen gjorde vi besök i Grebbestad för lite bröllopsresearch......:-)
Det var ju fruktansvärt kallt i lördags men i en liten restaurang båt fanns det ändå gått om värme på alla håll & kanter, såååå mysigt!
På söndagen filmade jag Sh´bamen...men det blev lite väl suddigt...suck...så jag får göra det igen på söndag.
Noah var lite upp & ner som vanligt när han ska åka till sin pappa igen. Troligtvis är det likadant när han ska hit. Noah är 11 år & är hos oss varannan helg medans hans storebror Oliver 15 år valt att bo hos oss på heltid. Anledningarna till att det blivit så här är många...men...det jag vill få fram är att vad tufft det blir för våra barn när de lever med skilda föräldrar. Jag vet ju detta så klart eftersom jag arbetar & möter flera skilsmässobarn med "tuffa" liv som skolsköterska. Men ibland slår det mig även här hemma.
Tänk att ha två helt olika liv på olika ställen och på det ena hinner du inte mer än komma dit, känna dig hemma, landa & sen ska du därifrån igen. Barnen har ju inte valt det här men ändå är det dem som drabbas hårdast, helt klart. Självklart är jag starkt övertygad att barnen inte skulle ha det bättre med föräldrar som inte älskar varandra längre men det blir klart en svår situation för barnen att hantera.
Jag har en sambo som jobbar på ett vattenpalats & hittar på diverse galna saker som barn älskar så självklart är det kul att vara här & då går ju tiden väldigt fort över en helg....
Sen är vi här hemma väldigt överrens om att försöka ha en vardag även när Noah kommer fast man längtar & vill vara med honom hela tiden. Men det är svårt...för alla....att Noah inte vill hitta på saker utan bara sitta & läsa emellanåt, gör han det för att han är lat? eller för att han är trygg & bara vill vara? eller vad är vad?
Jösses man kan tänka sönder sig som förälder ibland. Önskar man kunde förstå mer ibland....hm...
Samtidigt i detta försökte jag mentalt ladda för en mer än fullspäckad vecka med jobb. Över 50 timmar jobb var inplanerat...hur blev det så? Jo lite extra på nya jobbet, lite kvar på gamla jobbet & extra på gymmet, vill ju hjälpa till & utöver detta mina 5 pass. Jag har tyvärr ett invant beteende av att vilja vara till lags & vara duktig...har jobbat mycket med detta & blivit bättre men som nu när det är lite många arbetsgivare inblandade som man vill "vara duktig" för så blir det lätt lite för mycket.....
"Jo men det är klart det löser sig Sanna, tänk nu på att om 1½ vecka åker du till Växjö & veckan efter slutar du det gamla jobbet & är ledig en vecka innan det nya drar igång ordentligt"! Med det i huvudet så visste jag att den här tillfälliga veckan skulle nog lösa sig bra ändå.
MEN.....min kropp ville något annat.
Måndag morgon påväg till gymet i Trollhättan så känner jag hur en illamående känsla växer i kroppen. Kände av det lite vid frukosten med men ignorerade det.....Plötsligt är det ett faktum, bara att stanna bilen & göra "en retur" på frukosten....blä!!!
Bara vända hem igen.
Jag brukar aldrig bli magsjuk, har varit det 2 gånger i hela mitt liv....men man vet ju aldrig.
Hem & krypa ner. Ställa in pass & ringa jobb.
Vad händer i mitt huvud då?? Inte "å vad jobbigt vara dålig", nä utan: "å nej inte denna veckan när jag skulle hjälpa till så mycket, vad ska dom tänka & tro?"
Suck!! Vad trött jag blir på mig själv, fel tanke, fel, fel fel!!
Frös & blev nerbäddad av min snälla lediga sambo. Vaknade igen någon gång på eftermiddagen.
Kände mig lite bättre.
Film i soffan ( en enkel till Antibes, absolut mysigt sevärd).
Idag tisdag känns magen lugnare men jag är helt slut i kroppen.
Var ute & gick med hunden i morse & fick vända hem på vår vanliga runda, jag var helt slut i kroppen & kände bara hur all energi bara tog slut.
Feber...precis...som ett brev på posten.
Jag tror att min kropp känner mig bättre än vad jag själv gör...(?), den känner av att det är på väg att bli för mycket & vet att det inte funkar att "varna" mig, är kass på att läsa av varningssignaler så den har utvecklat sitt eget försvar genom att slå ut mig istället.
Jag vill så otroligt mycket & det finns så mycket roligt men jag är också tacksam att kroppen säger till mig emellanåt när jag tappar fotfästet & vill lite mycket ibland.
Jag ser fram mot att plocka bort ett jobb om 1½ vecka, även om jag kommer sakna eleverna & kollegerna, men slippa åka & ett ställe mindre att "vilja hjälpa & vara duktig för".
Idag sitter jag i soffan, slötittar på nyhetsmorgon & letar brudklänning på nätet.
Jösses vilken marknad!!!!
 |
| Jättefin....men nej tack...det är inte vad jag vill ha! |
Jag vill ju vara barfota till ju.....haha...faktiskt sant!!
Lägger hellre mer pengar på en minnesvärd fest & en ring jag ska bära resten av mitt liv!
Men att googla vita klänningar var ett smart drag. Då får man fram mysiga, fina vita klänningar som man absolut kan använda & vissa är nästan snyggare än rena brudklänningar. Men det tar tid & man behöver sitta ett tag & jag brukar inte ha ro i kroppen att göra detta utan vill att saker & ting ska lösa sig super snabbt.
Men nu sitter jag här med kaffe, raggsockar, filt & tålamod & försvinner in i känningarnas värd & drömmer om sommar & sol!
Å du.....var duktig för dig själv & inte för någon annan, det lönar sig i längden....har jag förstått.....jag lär mig hela tiden men det tar tid....
Läs nu detta en gång till innan du lämnar sidan <3
Fall in love or fall in hate,
Get inspired or be depressed.
Ace a test or flunk a class
Make babies or make art
Speak the truth or lie and cheat
Dance on tables or sit in the corner
Life i s divine chaos. Embrace it.
Forgive your self. Breathe.
And enjoy the ride....
Känner igen det där så otroligt mycket! Lite komiskt att jag faktiskt lyckats bestämma mig för att ta tag i det där precis innan jag läste detta. Sa upp mig från ena jobbet nu i morses, så nu är jag nere på 150%.. Bättre det än 175%, men fortfarande 50% för mycket! Tänk om man skulle göra som många andra och nöja sig med att jobba 100%.. Fast det är jag nog för rädd för. Vad skulle jag göra med all överbliven tid!? Lite lätt panik över detta! ;)
SvaraRaderaTusen tack för en massa inspiration bästa du! <3
Tack goa du! Bara ler när jag läser din kommentar. Vi är ju helt otroliga....men man kan ju alltid bli bättre!! Grejen är ju att det finns ju faktiskt så mycket mer i livet än jobb...man ska bara komma på det så man vet vad man ska göra med all tid ;-)
RaderaMassa kramar <3